Luleå är ett Sverige i miniatyr

Visionen för Luleå är satt och siktet är inställt på år 2050. Luleå är som ett Sverige i miniatyr: En innovativ liten uppstickarkommun med tillväxt och hållbarhet i fokus. Därför har Luleå blivit utsedd till pilotkommun för Glokala Sverige som är ett FN-stött projekt för att nå de globala målen i Agenda 2030.

– De nyckeltal som vi tar fram för att sätta hållbarhetsmål kommer att användas för att jämföra med många andra kommuner – både i utbildningssyfte och som inspiration för att nå resultat, säger Anna Lindh Wikblad.

Kommunfullmäktige har nyligen beslutat om de nio långsiktiga målen som nu ska kompletteras med mätbara nyckeltal.

– Om vi till exempel ser på vårt klimatarbete som är ett viktigt fokus, kan vi inte bara tro att de insatser vi gör minskar vårt klimatavtryck. Vi måste veta. Därför är en viktig uppgift att mäta verkligheten för att kunna ställa diagnosen: ”Hur mår Luleå?” Sen behöver vi vara så konkreta som möjligt så att vi vet när vi har uppnått målen och hur vi ska prioritera, säger Anna Lindh Wikblad.

Visionen, och därmed Luleås bidrag till Agenda 2030, är viktig för att kunna hålla riktning även i tider som är tuffa. Redan nu är det tydligt att omsorgsbördan ligger tung på alltför få axlar. Det saknas också arbetskraft med rätt kompetens. Luleå kommer därför att tvingas till en period av stor omställning och effektivisering av resurser – en utmaning som hela Sverige står inför.

Den största omställningen och den som skapar störst oro är den om skolan. Där har det länge funnits en närhetsprincip som har styrt verksamheten. Nu sätter både de ekonomiska resurserna och tillgången på behöriga lärare stopp.

– Vi måste tillbaka till kärnan och grunden för skolverksamheten. Den princip som måste stå över allt annat är att ge tillgång till kvalitativt lärande och möjligheten för barn och unga att skapa det liv som man vill ha. Sett ur det perspektivet är det inte rimligt att betala dyra lokalhyror och kämpa i motvind för att säkra behörig personal.

– Vi behöver slita och dra i alla idéer som finns och sedan satsa på det som ger mest. Hela Sverige har brist på behöriga lärare och då handlar det om att använda den kompetens och de resurser vi har så klokt vi kan, säger Anna Lindh Wikblad.

Färre skolor i byar får naturligtvis konsekvenser. Även här behöver nya idéer formas för utveckling av landsbygden. Det kan exempelvis handla om att ge förutsättningar för att de lokaler som inte längre behövs för kommunal verksamhet så långt som möjligt kan komma byn till gagn på annat sätt.

Förra året fick Luleå Majblommans utmärkelse Årets barnkommun – ett kvitto på att de satsningar som kommunen hittills har gjort märks i barns vardag och utmärker sig i jämförelse med andra kommuner. Bland insatserna märks den kostnadsfria Kulturskolan och Fritidsbanken där barn kan låna sportutrustning för att delta i sportaktiviteter.

Återkommande trygghetsmätningar bland Luleåborna visar att Luleå uppfattas som en trygg kommun.

– Vi vet vad vi vill och vad vi behöver bevara. Luleå har hittills lyckats motverka segregation, även om vi har haft vår beskärda del av problem i några bostadsområden. Sett i backspegeln var vi naiva och trodde att vi skulle bli förskonade. Men när problemen kom har vi i kommunen, under ledning av socialtjänsten, krokat arm med polis och fastighetsägare för att lösa problemen. Vi lyckades stävja problemen då. Nu har vi termometern nedstucken och har bra förutsättningar att lösa oroligheter innan det blir ett problem. Det går naturligtvis inte att undvika allt, men nu har vi satt ett system så att vi kan agera snabbt när något händer, säger Anna Lindh Wikblad och fortsätter:

– Vi har begränsade resurser och vi måste leverera förändring. Det betyder att vi måste arbeta tillsammans. Vi har en tuff resa framför oss, men det kommer att vara värt det.